Maratonmånaden – del 1

paris-londonTvå maratonlopp på två veckor är inget jag skulle rekommendera mina framtida klienter.
Men ibland lever man inte som lär och ibland behöver både kroppen och knoppen en extra utmaning.
Bära eller brista – nu tar jag dubbeln!

Paris om en månad.
London två veckor senare.
Klockan tickar obönhörligt och varje minuts löpning är viktig för mina förutsättningar att fullfölja och klara av dessa båda storlopp utan att dra på mig stressfrakturer eller andra förslitningsskador.
Så hur ser min plan ut?
Vad är viktigast att tänka på?
Och vilka rädslor har jag inför detta på så sätt och vis både fantastiska och fasansfulla äventyr?
Det och mycket annat har jag för avsikt att dela med mig av i den här bloggen.
Mycket nöje. Nu kör vi.

Behöll min plats
Två maraton på två veckor är alltså mitt mål i april. Den 12 april smäller det i Paris och 26 april i London. London Maraton hade jag en plats till redan 2014 men efter ett år följt av flera infektioner fick jag ställa in loppet. Som tur var kunde jag behålla platsen till i år.
Beslutet att köpa en plats i Paris Maraton var väl kanske inte mitt livs mest genomtänkta. Oftast funderar jag igenom mina beslut noga och väger för och nackdelar varv efter varv i mitt huvud, men just den här gången tänkte jag att “nu får du ge järnet Daniela”.
Under 2014 tänkte jag att 2015 minsann skulle bli ett bra löparår och kanske var det med det i tankarna som jag agerade lite galet och köpte startplats till ytterligare ett maraton.

Långpassen viktiga
Nåväl, nu sitter jag här och tänker anta min utmaning.
Jag SKA hålla mig frisk och försöka mig på både Paris- och London Maraton.
Min huvudstrategi är att inte slarva med långpassen samt att vila lagom för att återhämta mig bra. Vis av egen erfarenhet från träningen inför Stockholm Maraton 2013 vet jag att långpassen är passen man absolut inte får slarva med. De passen tränar kroppen att bygga specifik uthållighet och förbättra kroppens hållfasthet i skelett, senor och leder. Dessutom lär du kroppen att utnyttja fett som bränsle och inte bara glykogen (kolhydrater som lagrats i muskler och lever). Samtidigt gäller det att starta med långpassen i god tid innan loppet och sedan springa ett sådant ca en gång i veckan. Det är även viktigt att inte öka med mer än ca 10-15 % mellan veckorna.

Tiden är knapp
Igår (1 mars) sprang jag ett långpass motsvarande exakt en halvmara (21,1 km) på ca två timmar. Det var ett tufft pass som verkligen kändes i kroppen.
Du som själv springer mycket vet att det hinner snurra många tankar genom huvudet under ett längre pass. Så även för mig, igår. Framför allt frågade jag mig själv hur jag ska kunna klara ett helt maraton om bara en månad?
Eftersom en sådan känsla återspeglar mitt fysiska tillstånd är slutsatsen att jag inte är redo att springa ett maraton. Och att tiden är knapp. Med bara tre långpass kvar på schemat inför avresan till Paris inser jag själv att det kan bli tufft. Tufft men inte omöjligt.
Det här får helt enkelt bli ett lite våghalsigt experiment med mig själv för att se om kroppen klarar hela vägen. Dagens måndagsträning bestod av ett lugnt distanspass på lite drygt 6 km. I morgon blir det en vilodag alternativt lätt simning i 30 minuter.
Slutligen, till alla där ute med någon form av mål i sikte – Keep moving!

This entry was posted in Tävling/lopp and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *